Paus

Har tappat bloggsuget... kommer väl igen sen.. men nu blir det paus.. bara så ni vet att jag kommer tebax igen :)

Ögonen

Har varit i Huddinge idag igen.. ögonläkaren tyckte inte jag skulle ha glajjor.
Nähä?!? Men.... jag ser ju inget?!
Suck. Jakten på nästa ögonläkare påbörjas.
Fick droppar i ögonen iaf.. sånnadär muskelavslappnanade.. så pass avslappnande att jag skelar och mår illa...
Stirrar iaf fint in i linsen haha!

Hux flux

All tid bara försvann! Hela dagen igår, bara huxflux! Och jag vet inte hur...

Pysselverkstad pågår förfullt iaf :) 

Har gett mej in på att för första gången följa ett virkmönster på en duk! Det trodde jag inte om mej själv. Jag brukar bara köra på och så blir det bara bra ändå.. 

Vill bara se om jag KAN följa ett mönster kanske :) 

Fiona är dålig. I förrgår på kvällen gav jag henne och Chaplin varsin bit torkad kycklingfilé (för hundar såklart!)

Och igår va det sprutbajja för Fiona och matvägran. Knappt vatten!

Inte kul alls faktiskt... 

I morse kräktes hon, antagligen för att hon gått med tom mage så länge. Men nu på eftermiddagen så fick jag i henne pyttepyttelite kokt fisk. Och vatten drack hon självmant efter promenaden. Så hon borde va på bättringsvägen nu. Aldrig mer torkad kycklingfilé till henne!

Chaplin klarade det bättre. Bara typ mätt... Eller ingen aptit... Men inte dålig i magen iaf.

Jag lovade visst att lägga upp bilder på mitt adventsfix här hemma... Ser rätt stökigt ut, men jag håller på med allt så stöket är "under produktion" :p

                                      

                                      

Första advent

Vaknar upp till en klar dag. Solsken och för varmt för att va december.. Fast jag klagar inte :)

Åker iväg med mamma.. Åker gamla vägen eftersom vi inte kan bestämma oss för om vi ska till Trosa på julmarknad eller till Södertälje och köpa byxor och strykjärn. Jag visar hus trasiga mina byxor är som jag har på mej och mamma styr norrut :p

Precis innan vi åkte hemifrån så kom det värsta kastvinden. Typ orkanby! Och det har fortsatt hela dagen.. Så med mammas lilla polo valde vi gamla vägen till stan. Vetifan om det va så bra ide. Det låg ett träd över vägen precis ovanför ett backkrön! Det va tur vi tog det lugnt kan jag lova! Annars hade nog mammas bil pajat.. Och det vore ju synd *ironi* (jag hatar mammas bil)

Iaf så tog vi oss fram tillslut. Det tog 40 minuter... Normalt Max en kvart.. 

Jag köpte mjukisbyxor och blockljus och braständare :)

Och mamma fick sitt strykjärn :)

När vi skulle åka hem så tog vi E4:an av vana.. Inte kul med en lätt liten polo och orkanbyar!

Men tur va det ändå för när vi passerade Bränninge gård så såg vi ambulanser och brandkår på gamla vägen som går parallellt med E4:an. Ett träd hade vält rätt ner över en bil på vägen! Och där åkte vi fast åt andra hållet bara två timmar innan!!!

Hemskt!!!

Väl hemma så tände jag ljus och spikade upp ljusslingor och hängde upp stjärna och hittade min elljusstake :)

Så nu är det adventigt i min frigga :)

På kvällen tog jag hundar och handdukar och gick ner och ställde oss alla tre i duschen :)

Så nu är vi rena allihop :)

Adventsbilder lägger jag upp i morgon för nu har jag krupit ner under mina täcken och ska kolla på årets första adventskalenderavsnitt! Barna Hedenhös <3 Jag älskade barna Hedenhös när jag va liten :,)

Just det! När jag skulle duscha så passade jag på att ställa mej på vågen. Det va lite mer än en vecka sen jag gjorde det... Oooooch.... Den skvallrade pm att jag gått ner ytterligare 3kg! Så nu har jag gått ner totalt 20kg!! Hurra! Det firades med thaimat... Och jag min jävel åt tillomed riset fast jag inte äter kolhydrater... Va bara så jävla hungrig. Nu mår jag illa ist.. Magen känns som en svullen bulle och innehållet känns som en stenbumling :,(

God natt :)

Bättre?

Idag kände jag typ inte ens för att kontakta honom. Gjorde det ändå efterdom jag glömde min "Elvis" i köket... (Elvis=korthållare)
Så strax efter ett gick jag och hundarna dit. Kollade på Oblivion en stund och jag tänkte att jag säger inget om det som va igår. Tar han upp det själv och ber om ursäkt så förlåter jag.
Inte ett ord.
När jag gick hem vid tre frågade jag ändå om jag kunde få veta vad det va som hände.
Dumflinande sa han att det kunde jag men inte nu för nu hinner han inte.. (skulle hämta sonen)
Hejdå sa jag och gick.

Ja. Han har empatistörningar.

Och där rann det över!

Nu efter några dagar med mycket småtrassel hit och dit så tröttnade jag.
Så här va det:
I morse när vi vaknat och ätit frukost så drog han iväg. Va borta 2-4 timmar. Kom hem och pussade mej lite och drog sen och handlade lite och åkte och lämnade dricka till nån. Då va klockan 17. Han skulle bara göra det och sen komma hem så jag kunde laga mat. Klockan 20 fick jag hem honom och vi åt. Kl 20.45 ca drog han och hämtade nån vid tåget och skulle va hemma senast kl 22.30. Kl 22.26 får jag mess om att det blir lite senare. Kl 01.45 tröttnar jag totalt. Lackar ur på att han inte svarar och bara ignorerar mej totalt. Vad är det för fel i huvudet på han?!
Jag packar ihop mina grejer och hundarnas grejer. Går ner till friggan och hämtar mitt täcke och mina lakan. Kommer på att jag har mitt finaste påslakan i linneskåpet dör uppe så jag släpper min packning och släpar upp mej själv och hundarna och hämtar det. Sen går vi hem. Hundarna på släp och jag som en packåsna. Halvvägs hem kommer jag på att min medicin ligger på köksbänken. Skit också!  Går hem med hundar och packning.  Går direkt tebax och hämtar medicinen.  Går hem. Kryper ner i min säng.  Arg så tårarna sprutar och har ingen att prata med om det som hänt. Ännu mer arg och ledsen för det. Lugnar ner mej under mitt tunga täcke. Kommer på att jag inte slängt soporna i badrummet. Och jag som just haft mens! Faan också!! Klär på mej igen och hoppar i läparskorna.  På ren ilska och frustration joggar jag upp hela vägen IGEN! Hämtar soporna.  Får tag på skiten i telefon. Nu är kl 02.15 (jäklar vad jag sprungit!) Får inte ur han nåt vettigt alls. Men nyckeln lägger jag på bestämd plats. Vi hörs i morron för jag vill prata och blabla...
Vill veta vad jag gjort för att förtjäna att bli behandlad som skit. För jag har ingen aning. Eller så har jag en liten aning.. och då är det inte mitt fel utan han som tar för mycket droger.

Känns så himla tråkigt att det blivit som det blivit. Vi hade så roliga planer vi 3.
Om lite mer än en vecka är det hundmässa.  Sen är det jul. Och sen va planen att ta sista minuten till sol och värme i en vecka och då ev. ta med lillens andra hälft.

Sorg! :(

Samtidigt har jag gått och känt hela tiden sen trasslet började igen att jag inte vill ha med han o göra mer. Att jag vill ha en bra jul och ett bra nyår som han sabbade för mej förra året (nyår alltså) och sen få slippa han framöver.  Få ett nytt lyckligt liv med start utan honom år 2014.

Ska jag lyckas lyssna på min inre röst den här gången? Eller kommer jag förlåta som jag brukar göra?
Usch det är verkligen mitt största problem. Att jag inte kan (eller vill?) va utan honom... Rädd för att va utan honom? Hela sommaren 2012 grät jag bort pga honom. Sommaren 2013 hade jag slagit mej fri från honom och mådde ganska bra faktiskt.  Men jag saknade honom så det värkte i mej. Började umgås igen i slutet av sommaren och nu klipper jag av igen. Men saxen är slö. För jag hoppas på att få höra från honom i morron att han är ledsen för sitt beteende eller nåt. Och får jag en ursäkt så hopoas jag att jag kan gå därifrån sen med rak rygg och en börda mindre från mina axlar!

Jag har redan ångest inför framtiden nu... nu när jag skrivit av mej... jag är så himla instabil just nu. Känslig.  Lättpåverkad. Trasig.

God natt.

Wtf?! :/

Jag blir så trött på allt negativt hela tiden!
Jag är egentligen en positiv människa.
Med aptit på livet.
Faktiskt.

Vad fan hände lixom?